VECKANS VISDOM

...NÄR MAN TYST GÖR DET ANDRA

SÄGER....


Friedl Beutelrock, tysk skriftställare 1889-1958

 
 

mannen dog samma år jag föddes

en vink ?

finns säkert många

användningsområden

tolkningar

av ovanstående visdom

jag tänker så här

 

Dagens samhälle är fyllt av ljud. Dygnet runt, överallt. Inte en tv-bild utan musik, även när folk pratar måste det av någon outgrundligt anledning spelas musik i bakgrunden.    

Kanske skulle mer tystnad vara på sin plats.

Kanske skulle det som sades vara viktigt då.

Kanske skulle människor förstå vad som sades och varför.

 
 
 
Citatet skulle eventuellt kunna tolkas som att tigande ta order, något som vi lider enorm brist på idag.
Allt skall ifrågasättas alltid av alla. Varför göra något någon annan säger? Bara därför att?

Kanske att den som säger något har skäl för det.

Kanske att den som säger något har auktoritet & kompetens. 

Kanske finns det en lärdom i att göra som någon annan säger.

 

 

När det gäller barn och ungdomar hävdar jag bestämt att det gagnar dem och samhället.  

För det första vet inte barn vad som är rätt/fel de flesta gångerna, de har inte levt tillräckligt länge.

För det andra har de inte samma referensram som vuxna och kan därmed inte fatta beslut på tillräckliga grunder.

För det tredje kan det faktiskt vara av visst värde att de yngre lär sig respektera de äldre, deras kunskap, klokhet, vishet, bara för att.

 

Sen har vi ju det där med att "tala är silver, tiga är guld", vilket är ett snarlikt citat. Alltså, det är ju så fruktansvärt mycket prat i samhället idag, "Schabbelbabbel" som käre Ulf Lundell uttrycker sig. Svenskarna, det pratande folket. Javisst! Så länge vi pratar om saker behöver vi ju inte göra nåt, och ju längre vi pratar om saker, desto större är chansen att ett problem löses av sig självt alternativt glöms bort.

Det pryder en människa att endast öppna munnen när man verkligen har någonting att säga.

Det pryder en människa att lyssna istället för att prata, kanske kan jag lära känna människan mittemot.

Det pryder en människa att inte alltid säga allt man vill, kan och tror sig veta.

 

 
"Mycket snack, lite verkstad", typ, mestadels, överallt, i skolan, i politiken, i samhället....
Allt prat verkar förlamande på människan, det är som om nån del av hjärnan har degenererats. Handlingsförlamning på riktigt, typ.
Själv känner jag mer och mer: låt de andra prata, jag gör istället!
 
Inget behov att hävda en åsikt.
 
Inget behov att profilera mig.
 
Inget behov av "jag vet!", "vad var det jag sa!"
 
Inget som helst behov att prata för pratandets skull.
 
 
 
Visst, jag tillhör det "pratande folket", självvalt.
Och, visst, jag gillar att prata. Jag kan prata, fråga bara min fru. Men: jag måste inte......

 

 
 
 

 

Jag kan ju skriva......

 

 

 

 

 

 

                                                         

 

1 Jessica Högberg:

skriven

Lite mera tystnad och lite mera lystanande i allmnänhet vore nog inte så tokigt...


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: