ÄNNU ETT HÅL

 i universum
 
på jorden
 
i mitt hjärta
 
ännu en av mina närmaste har lämnat jordelivet
och lämnat ett stort svart hål i mitt inre
 
inget kommer nånsin att bli sig likt igen
 du fattas mig
 
du har funnits där
nära
på avstånd
 
sen den dag ödet sammanförde oss
 en vän
en far
en klippa att luta sig mot när det stormar
en nallebjörn att kramar när det behövs
 
no more
 
obalans i universum
ingen kan fylla din plats
du var unik
mer unik än de flesta
ja
mer unik än alla
 nu är du
"hemma"
där du "hör hemma"
i himlen
 
kanske att du sitter på ett eget litet moln och ser ner på mig just nu
jag skulle vilja att det är så
jag känner att det nog är så
 
och
ä n d å
 
sorgen
tomheten
 
 är stor
för stor just nu
 
hålet
kommer alltid att förbli ett
hål
 
det går inte att fylla med något annat
den plats du hade i mitt hjärta
kommer för alltid att vara just
d i n
plats
jag får fylla den med minnen
 
och ta mig i kragen
 
om jag nu inte kan fylla igen hålet i mitt hjärta efter dig
får jag väl försöka att fylla hålet på jorden och i universum efter dig
 
ta vara på det du lärt mig
förvalta ditt arv bland människorna runt omkring mig
hemma, borta, på jobbet, i världen
 
gå i dina fåtspår
försöka leva som du levde
 
i kärlek
 
i förlåtelse
 
i tjänande
 
svårt
 
men för din skull
 
för guds skull
 är det nån mening med allt?
va
?
är det det
?
svara då
?
är det det
???
 
o m
det är så lär vi inte få veta det
i alla fall inte här och nu
 
så vad göra
?
 
gräma sig en liten stund
 
fundera lite
 
oja sig
 
skylla på gud
 
hoppas på densamme
 
the show must go on
 övrigt:
du har då alltid trott på tårar
 
 
P U S S
 
 
 
 
 
 
 
1 Åke:

skriven

Din far måste betytt mycket... Vackra ord, vackert inlägg, vackra bilder för honom. Jag deltar.

2 christian:

skriven

Åke:
Han var inte min far utan en vän som blev som en far för mig.......ursäkta om jag var otydlig! :)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: