LIVSTID IGEN

publicerat i DAGENS;
fast den här gången till dig och mig
ja, tyvär till de flesta
 
de som är arbetsföra har ett jobb att gå till och därmed knegar
dag ut & dag in
 
vet inte om nån har räknat på det men det är ett rejält antal timmar
vi människor i regel (undantag bekräftar densamme)
sliter för brödfödan
 
nåväl, sliter och sliter, vi är väl ganska många som inte tar i
i överkant om dagarna, medans andra kanske nödgas att slita för två
det jag egentligen är ute efter är just det här att jobba
låt säga ca. en tredjedel av ens liv
att samhället är uppbyggd på ett sådant sätt är mig väl bekant
men icke desto mindre undrar jag dock
 
ska det vara på det viset?
är det meningen från början?
och framförallt
är det meningen ända till slutet?
visst mår vi bra av att arbeta, både fysiskt och psykiskt
att ha en uppgift, ta ansvar, bidra till välfärden (?)
men
skulle det inte kunna vara en uppgift att göra det man vill?
kanske inte varje dag, kanske inte hela livet
men bra mycket mer än nu?
skulle det inte kunna bidra till mer välbefinnande?
skulle inte det kunna göra människan lite mindre stressad och lite lite gladare?
inte helt utan att man är såååååå
avundsjuk på folk som har kunnat göra sin hobby till jobb!
tänker på fotbollsproffs, hockeyspelare, musiker......typ
 
tänk att få syssla med det man tycker bäst om att göra
och dessutom få betalt för det
bra mycket mer betalt än vad många vanliga knegare får ihop på en
LIVSTID
klart de får slita för det, men det får vi vanliga också
dessutom mycket längre än de som redan i unga år är mångmiljonärer
nej, jag är inte missnöjd
varken med jobbet, fritiden eller livet i stort
jag bara undrar liksom
 
LIVSTIDS
arbete
ska det va nåt?
finns faktiskt en hel del annat jag skulle vilja syssla med om dagarna
musik, skriva, läsa, se på film, vara med familjen.....
jojomensann, även jag har fritid typ helger och sånt
men jämfört med antal vardagar är det inte mycket
to hang in the christmas tree
som engelsmannen plägar utrycka sig
 
det måste vara fler än jag som tänkt i de banorna
plikten framförallt?
why?
jag tog för många år sen ett beslut att inte ägna mig åt arbetet efter arbetsdagens slut
varje ledig-från-jobbet-tid vill jag ägna åt familj, intressen, mig själv
 
detta har av naturliga skäl resulterat i att jag inte deltar i "jobbaktiviteter"
efter kontorstid, vad det vara må ställer jag inte upp
ingen jullunch, ingen afterwork, inga trivselaktiviteter
what so ever
 t r å k m å n s
 
det är vad jag är
 
 
LIVSTID
 
i can live with it
 övrigt:
idag endast egna bilder!!!
 
 
P U S S
 
 

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Anna Kindstrand:

Jag har också funderat i dina banor. Om jag hade lagt lika mycket tid och ansträngning i ett eget företag istället för åt arbetsgivare, skulle jag nog ha kunnat bygga något rejält åt mig själv. Det här att kunna leva på något jag verkligen tycker om eller rentav brinner för är en lockande tanke. Skrivande är en sådan sak, och det finns andra saker också jag skulle kunna tänka mig att göra. Jag har väl helt enkelt inte lyckats identifiera någon sån där lukrativ supertalang hos mig själv ;-)
Mvh
Anna

2:a kommentar, skriven , av christian:

Anna:
Intressant, intressant......tror det finns många som oss därute, men få som vågar tänka tanken.....;)

3:e kommentar, skriven , av Jessica Högberg:

Tror inte det är menat så från början. Funderar mycket på medborgarlön istället för alla bidrag. Är rätt säker på att dom flesta skulle jobba ändå. Kanske inte lika mycket men effektivare. Dessutom skulle jobben räcka åt alla...

4:e kommentar, skriven , av christian:

Jessica:
Tack för dina kloka ord :)

Kommentera inlägget här :