Under tonåren var det här mitt vardagsrum
Trots att Berlinbarnhjälpen oförtrutet fortsatte märktes nu en minskning av antal barn från Berlin som reste till Sverige, antalet transporter avtog. En av orsakerna var att allt fler svenska familjer hade dubbelarbetande föräldrar och därmed inte samma möjligheter att engagera sig. Dessutom sattes minimiåldern på barn som fick resa till Sverige till 6 år samt att kortare jullov för skolbarnen i Berlin gjorde att de så kallade "jultransporterna" upphörde.
Väldigt intressant det här med att dubbelarbetande föräldrar bidrog till att hjälpen till utsatta Berlinbarn minskade. Det här som "alla" tyckte var en sådan enorm framgång och vinst för kvinnorna. Och vad blev det i verkligheten? Ja, det var inte bara de svenska barnen som fick det sämre med tomma hem och snabbmat, nej, det gav ringar på vattnet och dessa räckte ända till Berlin.
Men, men, "kvinnornas frigörelse framför allt!" Orka.........
När jag hade flyttat tillbaka till Berlin 1978 hamnade jag först i en livsmedelsaffär, man vill ju göra rätt för sig, under tiden jag sökte utbildning. Min tanke då var att utbilda mig till resebyråtjänsteman som det hette på den tiden (1978). Det fanns en svensk/tysk resebyrå och vad passade väl bättre än det med tanke på mina två modersmål (tyska/svenska). Tyvärr tänkte de inte likadant på resebyrån, de hade inget behov.
Hoppsan, och jag som trodde de väntat på just mig, eller åtmninstone en sån som mig.
Nepp.
Dessvärre fanns det inga andra resebyråer heller som var intresserade av att ta emot någon lärling. Vad blev då kvar? Jo, det var ju det här med psykologistudier, fast det skulle bli en enormt lång väg att vandra, ty, jag hade ju hoppat av gymnasiet!
Ja, och så lyxigt som i Sverige är det icke i Deutschland. Ta igen skolår gör man där på egen bekostnad och på kvällstid alternativt på distans. Föga lockande.
Så jag levde väl från en dag till en annan och väntade på den stora ingivelsen.....
Å andra sidan hade jag ett ganska trivsamt arbete med enormt trevliga kollegor och en chef som höll av mig mycket. Nej nej, inte på det viset! Hon ville att jag skulle göra karriär inom företaget Meierei C. Bolle Berlin, en livsmedelskedja som för länge sen försvunnit från marknaden. Gå internutbildning och på så vis klättrar på karriärstegen. Fast jag var inte så vidare värst begeistrad av förslaget och bidade min tid.
Då tipsade en kollega om pedagogutbidningen, för "det är ju också en hel del psykologi" som hon uttryckte sig. Ja, och jag slapp läsa in en massa och studera i flera år.
Ja, så fick det bli!
Och så blidde det!!
övrigt:
mer om det nästa gång
T S C H Ü S S
intressant :) ja pedagog blev du ju :) fast frågan är om dina elever tyckte det :) :)