BERLINBARN - EN HISTORIA del 2 Remastered

”KAMPF UMS ÜBERLEBEN” - ÖVERLEVNADSKAMP

Bildresultat för berlin 1945

OBS! Bilden lånad på nätet

Ödeläggelsen av den anrika stora världsmetropolen var total.                                                    

Av naturliga skäl fanns det inga affärer eller annan form av normal handel, utan svarta marknaden var det som gällde för befolkningen ifall de ville ha något mer än det som ransoneringskorten tillät. Under dessa omständigheter växte min mamma upp tillsammans med sina syskon, sin mamma och sin pappa. Hon berättade att de som barn sprang kors och tvärs mellan bombräderna för att leta efter mat eller annat, antingen för egna behov eller för att byta eller sälja på svarta marknaden. Plundring är väl det rätta ordet för det de sysslade med, men under rådande omständigheter ligger det närmare till hands att kalla det för överlevnadskamp. Ibland kom de hem med skor av olika slag, färg och storlek, kanske endast till vänsterfötter. Andra gånger var det nån annan butik som var bombad och övergiven där de kunde sno åt sig prylar som gick att byta bort mot exempelvis bröd, smör eller annat ätbart. Övergivna bondgårdar och soptunnor var mycket bra ställen att hitta ätbart på om nu inte den var helt sönderruttnad. Lite ruttet, smutsigt eller skadat gjorde inget, det gick alltid att snygga till. Bland annat var potatisskal väldigt populärt att bära hem, för det kunde man göra potatismos på.

Bildresultat för berlin 1945

OBS! Bilden lånad på nätet

 

Att växa upp under sådana förhållanden är inte människovärdigt, med tanke på skola, måltider, äta sig mätt, slippa vara törstig, leka med kompisar, sova i lugn och ro, inte frysa, trygghet, både yttre och inre. Det som varje människa behöver för att utvecklas till en någorlunda ”normal” individ, allt sådant var fjärran från det förfallna Tyskland människorna där och då var tvungna att leva, överleva, i. 

Bildresultat för berlin 1945 bilder

OBS! Bilden lånad på nätet

Det har alltid funnits krig, fattigdom, nöd och misär, många människor har kanske lidit mer än vad min mamma och hennes familj gjort. Men förståelsen av hur saker och ting utvecklade sig för henne, hennes familj och i förlängningen även för mej, är ändå bra att ha i minnet. Inte som ursäkt, varje vuxen människa är ansvarig för sina handlingar, men som insikt varför människor blir som de blir. Ingen som inte själv varit i en liknande situation kan föreställa sig hur det känns, men vi kan alltid försöka att visa empati. 

Bildresultat för berlin 1945 trümmerfrauen

OBS! Bilden lånad på nätet

När jag var i mer mogen ålder, troligtvis när vi läste om 2. Världskriget i skolan, var jag väldigt intresserad av hur mina släktingar upplevt kriget, men det var inget de ville prata om. Upplevelserna från barndomen var allt för hemska, så det blev helt enkelt för känsligt att minnas.

Ett mycket starkt minne jag har från min egen barndom är, att när det ibland blev politiskt oroligt, vilket hände då och då inte minst under ”Kalla kriget”, sa min mormor alltid: ”Blir det ett tredje världskrig drar jag på gasen.” Vad hon menade var, att hon då skulle ta livet av sig genom att andas in gas från sin köksspis. ”Två räcker, aldrig att jag utsätter mig för det en gång till.” Som barn blev man livrädd, nu, som vuxen, kan man sätta sig in i och förstå hur fruktansvärt hemskt det måste ha känts.

Bildresultat för berlin 1945 kinder

OBS! Bildrättigheterna till vänster i fotot

 

 

T S C H Ü S S

 

1 Kenneth:

skriven

Ja fruktansvärt vad krig ställer till med

2 Kenneth:

skriven

Du förresten varför bockar du inte i rutan skicka mail om du svar på kommentarer.
Då vet man ju att du har svarat

3 Jessica Högberg:

skriven

Verkligen ingen lek...

4 Christian:

skriven

Kenneth:
Menar du på din blogg eller, för här hittar jag inget....

5 Kenneth:

skriven

jag har en ruta att bocka i när jag svarar på inlägg, men du måste välja att svara på inlägget som du gör nu så gör du en egen kommentar där du skriver dina svar i.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: