Idag tarvas det, på gott och ont, att jag använder foton som jag hittat på nätet.
Allt för att du som läser ska få en någorlunda god inblick och föreställning om
hur det såg ut och låg till på den tid det begav sig.
Sen kan man ju alltid söka sig vidare, det finns hur mycket som helst på internet.
Det stora problemet i efterkrigstidens Västberlin var hitintills mest av materiell art. Bostadsbristen var stor och allt fler flyktingar kom över från östsidan av staden.
1961
Det året var början på ett flera decennier varande elände för berlinarna i både öst och väst. Allt fler flydde det fattiga öst för att arbeta och skapa sig en framtid i det blomstrande väst. Till sist ställde dåvarande Sovjetunionen ett ultimatum till västmakterna, USA, Storbrittannien och Frankrike att lämna Västerlin. Vid Check Point Charlie, den enda gränsövergången som fanns på den tiden och som låg mitt i centrum, körde ryska och amerikanska stridsvagnar fram mittemot varandra så när som på hundra meter. Kanonerna var riktade rakt mot varandra och de stod sådär i ca. ett dygn. Invånarna fasade för ett tredje världskrig men kunde till slut andas ut, det blev "bara" en mur.
13 augusti 1961 Berlinmuren
Den började uppföras natten till den 13 augusti och blev till inalles ungefär 165 km lång. Ett minnesvärt datum denna dag då Berlin över en natt blev Östberlin och Västberlin. Under bevakning av gränssoldater på den östra sidan av staden spärrade man först av gränsen med taggtråd för att senare bygga en mur. Västberlinarna var nu instängda, omgivna av mur och taggtråd.
Familjer splittrades över en natt och kontakten skars av på ett obarmhärtigt sätt. Det dröjde ända in på 70-talet innan den östtyska staten och Västtyskland kom överens om att låta släktingar från väst besöka sina nära och kära i öst.
1961-1963
Behovet blev än större att få ut barn från den instängda västra delen av Berlin eftersom problemen nu inte längre enbart var av materiell art. Att leva isolerad med oro och rädsla över den framtida utvecklingen för Berlin gjorde att problemen även fick en psykisk aspekt. Allt fler svenska familjer öppnade nu sina hem för att ta emot Berlinbarn och många av dessa fick återkomma till sina gästföräldrar år efter år.