nä nä ingen fara
inget akut vad jag vet
fast man vet ju aldrig
var på begravning idag
än en gång
inga roliga tillställningar minsann
men ack så naturligt, vanligt, normalt
min dotters kompis pappa
de träffades när vi flyttade hit till adolfsberg 2005 och har varit vänner sen dess
kompisens storasyster har jag haft i tyska en gång i tiden
världen är sannerligen inte så stor i sverige
och livet är verkligen full av märkliga överraskningar
inte trodde jag 2005 när jag undervisade i tyska
att jag en dag skulle närvara vid en av elevernas pappas begravning
det är något visst med begravningar
som om tiden ändå står still en liten liten stund
sörjande människor
gråt
gråt
ännu mera gråt
sorg och förtvivlan
varför?
frågor men inga svar
minnen
olika hos olika individer
arbetskamrater
släktingar
familj
vänner
grannar
alla har sin bild
sina minnen
av den människa som nu rent fysiskt inte finns längre
vi måste vänja oss
jag måste vänja mig
fick några nya tips idag faktiskt
på min begravning kommer det att vara förbud att bära svarta kläder
ja, inte för att det är nån klang och jubelföreställning för att jag ska
"marching in"
nej
helt enkelt
för att jag inte gillar svart och för att jag vill bli ihågkommen som en
glad prick
"until the bitter end"
sorgen kommer finnas där ändå
den behöver inte på något sätt understrykas med mörk klädsel
sen har jag lite andra
önskemål
nej
förslag
nej
k r a v
men det behöver jag inte tala om för er
nog om det
hursomhelst kan jag inte låta bli att tänka på vår oförgänglighet
en dag som denna
varje begravning påminner mig om att en dag är det min tur
hur ska familjen klara sig utan mig
hur ska det gå för dem efter att jag
"pyst ut genom köksingången"
hur blir det med allt
livet
världen
framtiden
what so ever
och det viktiga blir ju då vad jag gör av tiden fram tills dess
idag
nu
övrigt:
lev och älska
P U S S
fina foton!