FEMTIFYRAN (54:an)

 FEMTIFYRAN (54:an)
 
Denna kåk har varit våran
uti många herrans år,
denna kåk har varit vår
och det har nog satt sina spår.
(spår och spår, nåt kilo man kanske blivit av med i trapporna)

Denna kåk den har hängt i
och den har stått i vått och torrt,
men nu är det slut på det,
för nu ska  FEMTIFYRAN bort.
(bort och bort är väl att ta i...i ärlighetens namn ska vi väl informera om
att det bara är vi som ska bort.....elever och personal alltså)


Ja nu är det slut på gamla tiden
nu är det färdigt inom kort.
(det skriver jag under på alla dar i veckan,
ingenting kommer någonsinn att bli sig likt igen...tyvärr)

Nu ska hela rasket rivas,
nu ska hela rasket bort.
(kanske lite överdrivet, "skiten" kommer väl att stå kvar och nya hyresgäster ta över)

Så jag tar farväl
och stora tårar rullar på min kind.
Nu är det slut på gamla tider,
nu går  FEMTIFYRAN i himlen in
(himlen och himlen, måste väl tillstå att även det är att ta i i överkant...
...men...resten köper jag, det har nog varit en av de absolut bästa
månaderna i mitt arbetsliv, har träffat fantastiskt många underbara deltagare
i eductus vård och omsorgsutbildningen, alla dessa nationaliteter, alla dessa
unika individer, alla dessa ljuvliga karaktärer och alla dessa skratt och
alla dessa elever som lärt sig, utvecklats, tagit till sig tips & råd,
sannerligen en fröjd för ett lärarhjärta,
har aldrig känt mig så på rätt plats vid rätt tid
sen inte att förglömma de kollegor som jag kämpat ihop med
i vått & torrt där vi kunnat dela både allvar & humor
mest humor
med vissa i alla fall....
....jag säger bara: m i n i o n)

Denna kåk var ganska rar
och släppte solsken till oss in,
(ja, och då var det inte roligt alls, svettdränkta dagar...)

den var också generös med fukt
och kyla, regn och vind.
(plötsligt kallt - tröja på, sen plötsligt varmt - tröja av)

Den var snäll och lite gnällig
(jo då, fanns en hel del av den varan, mest oberättigad faktiskt,
men så är vi ju i sverige också...)

och den ville alla väl,
(we hope so)

den var vår i alla väder
fastän gisten ful och skev.
Här i kåken har vi härjat
(mycket sällan måste jag säga, fast det är klart,
ibland gick allt en och annan säkring...mest de där som
styr vett & sans och sånt...)

sen vi alla varit små,
här i kåken klådde morsan
vice värden gul och blå.
(mig veterligen inga större mankemang, nja, det skulle väl vara
en dansk skalle i så fall...)

Ja våran kåk har fått stå pall
för smällar hårda så det dög,
som när far gick genom väggen så att spån och plankor flög!
(ren lögn faktiskt, fast undrar om massagefåtöljen höll...)
 
Ja nu är det slut på gamla tiden
nu är det färdigt inom kort.
Nu ska hela rasket rivas,
nu ska hela rasket bort.
Så jag tar farväl
och stora tårar rullar på min kind.
Nu är det slut på gamla tider,
nu går FEMTIFYRAN i himlen in
 övrigt:
fr.o.m. måndag återfinns alla f.d. 54:re på 24:an
ju mer vi är tillsammans ju gladare vi blir...
...eller....
?
 
 
 
P U S S
 
 

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: