HELSINGBORG MARATHON....

....eller
att åka drygt 50 mil för att springa dryga 42 kilometer
 
kan anses som ena riktiga tokerier
att även betala för att pina sig så pass
måste ändå betecknas som synnerligen besynnerligt
för att inte säga
idiotiskt
varför utsätter man sig för något dylikt
 vet inte riktigt faktiskt
det började för många år sedan när jag slutade spela fotboll
aktivt & regelbundet
en måste ju ändå röra på sig
enklast är då att springa/jogga det var ju inne redan på den tiden
2007
sprang jag så mitt första lopp
blodomloppet här i örebro
 och det var nog den kicken som gjorde att jag på riktigt
eller
ja
riktigt och riktigt
i alla fall mer allvarligt
ty
regelbundet
eller
ja
regelbundet och regelbundet
i alla fall mer kontinuerligt
ty
då och då
började ägna mig åt något som liknade löpning
den här känslan att publiken hejar på en
var en faktor som bidrog till den positiva känslan
men det mest avgörande var nog det här med att
springa om andra
jag menar
i ett sånt stort lopp med så många deltagare
fanns det alltid nån att lämna bakom sig
 en go` känsla
testa själv
i början sprang jag bara 5 km
det var tillräckligt tråkigt
men efter ett tag ville jag springa längre
utmana mig själv
och hux flux orkade undertecknad en vacker dag
eller
ja
vacker och vacker
det kommer jag ju inte ihåg nu
springa 10 km
 och den känslan var inte att leka med
not to play with
så att säga
ja
på den vägen är det
efter första milen ville jag springa nästa
och när när nästa mil var sprungen
ville jag springa milen under en timme
och sen bli snabbare och snabbare
för varje gång
eller
ja
snabbare och snabbare
är väl att ta i
ty
det funkar inte riktigt så
 men det ena gav det andra
the one gave the second
jag började intressera mig för joggandet
läste lite tidskrifter
pratade med likasinnade
köpte mer adekvat utrustning
och hux flux blev allting
ännu lite roligare
 och utmaningarna större
helt plötsligt tänkte jag som så
om jag nu så sent i livet har klarat av att springa en mil
då kan det väl inte vara så märkärdigt att springa två
och då var det kört
det ofta omtalade giftet hade spridit sig i mina ådrar
jag var bara tvungen
eller
ja
tvungen och tvungen
är val att ljuga
ty ingen tvingade mig
mer än jag själv
typ
 en höstdag blev det då helt enkelt tre mil
som personlig avslutning på min egna lilla löparsäsong
 
sen höll jag väl på med mina träningar och lopp
tills jag hörde talas om berlin marathon
jag menar
min födelsestad anordnar ett lopp
klart jag ska vara med
en upplevelse utan dess like
trodde jag ja
 det gick ju inte att få någon startplats
det var mest bokat för allehanda internationella människor
samt lottning för övrigt löst folk
synd och skam
eller
ja
skam på torra land
typ
minst
 nu visade det sig att mina vänner från berlin som jag 
en vacker sommardag träffade på en camping
hade connections till arrangören
så kvinnan i fråga tjatade till sig en startplats åt mig
som jag
tackade
nej
till
 efter mycket tankevånda
åka långt
bo borta
äta annan mat
plus vetskapen att jag alltid mår dåligt i berlin
pga min stormiga icke så trygga uppväxt där
(som du kan läsa på annan plats under "berlinbarn - en historia")
och bli än mer nervös
ty
enormt stort arrangemang
inga bra förutsättningar för mitt första marathonlopp i livet
 jag ballade ur helt enkelt
m e n
tanken att springa de där drygt 4 milen hade fötts
en gång för alla
så jag började leta efter ett passande lopp lite närmare min bostadsort örebro
stockholm marathon var känt och låg närmast till hands
dock
årstiden
värmen
helst inte
jag började leta
och då dök plötsligt
 
 
upp
 bra tid på året
början på september
trevlig bana som man kunde bekanta sig med via film på hemsidan
ja
då så
skaffa träningsprogram
träna
boka hotell
springa
få mersmak
 två år senare östgötamaran
från linköping till norrköping
tråkig bana
dåligt väder
ingen vidare organisation
nej
så vill jag inte avsluta min marathonkarriär
 alltså
en gång till
nej säger frugan
ty
rädd/orolig
att gubben ska dö
ja säger gubben
nej säger frugan
ja säger gubben
nej säger frugan
gubben anmäler sig
ja säger frugan
ty
dottern följer med
syster och svåger följer med
så om jag trillar av pinn
finns folk som kan köra hem bilen
inklusive fru
 
nu vägrar gubben att lämna in
fast
inte helt utan att tankarna fanns
alltså inte att lämna in för gott
men
att bryta loppet
 
första milen nemas problemas
platt asfalt längs med havet
bara att hänga på farthållarna
framme i råå börjar stigningarna
och fortsätter så en bra bit
det blir både skog och mark
asfalt och gräs
upp och ner
 
det frestar på
men eftersom jag är tränad för att springa och klara av det hela
kämpar jag oförtrutet vidare
men efter drygt halva loppet händer något och jag vet inte riktigt vad
orken tryter
missmodet breder ut sig
jag börja sacka ihop
och känner
(som en infödd närking nästan)
att
det här går aldriiiii...
 
samtidigt kunde jag inte neka till ett visst tryck över bröstet
gå i uppför
springa resten
fast
upp till tre mil
blev det mer gående
och hela tiden dessa eländiga negativa tankar
 
ändrade jag taktik
tänkte på min underbara familj
dottern & makan som väntade på mig i målet
och samtidigt räknade jag ner
bara 10km kvar
bara 9 km kvar
osv osv osv
 
det gick vägen
sista tre km var nästan en njutning fram till mål
och trots allt missmod och mycket vila längs vägen
blev det mitt snabbaste marathon
8 minuter snabbare än två år innan
 
fast färdtjänst från målområdet till hotellet hade varit skönt
 jag kan vara nöjd
jag kan vara stolt
min familj var stolt
and so am i
bara att tacka arrangörerna för ett fantastiskt lopp
den underbart vackra banan
asfalt
skog & mark
grus
villakvarter
landet
sofiero
ramlösa
råå
h a v e t
bra avstånd mellan vätskestationer
bra med frukt
banan & apelsin
 och sen alla dessa helt underbara människor längs med loppet
 
vilken kick man får
barn som hoppar och hejar och highfivar
unga och gamla
fest i många bostadsområden
äldreboenden längs med banan hade kört ut sina goa` gamlingar
 
rockband
trummisar
you name it
 
m e n
 
nu får det vara bra med marathon för min del
a l d r i g    m e r
har jag lovat frugan
nej
jag ger mig
är inte den där typen som vill plåga sig
ända in i kaklet
nöjd & stolt
(på topp?)
avslutar jag härmed officiellt min marathonkarriär
fast när jag tänker efter
 
loppet
 
känslan
 
kicken
 
nästa år är det fem års jubileum i helsingborg.....
 övrigt:
åstadloppet nästa...
....men det är ju bara en halvmara...
 
 
 
 
P U S S
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: