MITT LIV SOM KUND ......

...på AF
 Parentes

Vi ska här och nu göra ett kort uppehåll i berättelsen om vår hjälte, alternativt antihjälte, och påminna er käre läsare och vänner, om väsentliga fakta beträffande C. De tål att upprepas, ja mer än så, de får inte glömmas, på grund av den stora dignitet dessa sakförhållanden har för hela händelseförloppet.

Ålder - 54 år
Utbildning - svensk lärarexamen i tyska & religion med behörighet att undervisa i grundskolans senare år samt på gymnasiet

Som uppmärksam läsare minns ni säkert att C både skriftligt och muntligt, helt i överensstämmelse med gängse regler, normer och föreskrifter, hade upplyst A om ovanstående. Han hade till och med enträget, på gränsen till löjligt tjatande, gång på gång försökt påpeka just det faktum, att en sådan utbildning på den tiden vår berättelse äger rum, inte tillhörde de mer eftertraktade. Ja, vi måste utan omsvep, smärtsamt för C men ändå helt i överensstämmelse med verkligheten, till och med konstatera, att yrket i just denna specifika kategori, tyvärr fick räknas till de utdöende.

Emellertid nåddes C av följande försändelse.

Skriften i A4-format och författad på engelska, visade sig vara ett erbjudande om ett jobb som mellanstadielärare på en engelsk skola (?!)
Här lämnar vi dig käre läsare att i lugn och ro ta in, fundera, konfundera, tolka, bearbeta eller, som C, helt enkelt, helt kallt och oberört endast och enbart konstatera fakta!

Vi återkommer i sinom tid.

 
.
.
.
.
.
 

Brevet


Avstånd.
Avstånd och vila.
Det var vad C hade fått i några veckors tid.
Inga bekymmer om framtiden.
Nja, kanske lite, lite. Långt inne i någon undanskymd vrå.
Det var fortfarande sommar, det var fortfarande sol. Men ledigheten, vilan, avkopplingen fick ge sig av, vardagen skulle breda ut sig igen.
Plikttrogen och full av energi, åtminstone av så mycket energi, att den räckte för att ta tag i Processen igen.

Det väntade en ansenlig hög med postförsändelser i hemmet och bland allt fanns även, surprise (?), ett brev från A. Inte helt utan anspänning, men ändå med känslan av att ha läget, känslorna, det som komma skall under kontroll, öppnade C kuvertet.

N hade vänligen upprättat en så kallad ”handlingsplan”. En sammanställning av de aktiviteter som förekommit mellan C och vår mäktiga statliga institution, samt ett antal punkter som låg framåt i tiden. Med andra ord vad som förväntades av C framöver och vad A skulle bidra med i dagsläget.

Nu var just det sistnämnda inte mycket mer än att stå till förfogande för ytterliga besök av C för så kallad ”avstämning” och vidare planering.

Att stämma av lite då och då, ansåg inte C vara så betungande. Och, vem vet, kanske, kanske väntade en stor, glad, positiv överraskning på vår kämpe.

Nästa datum för avstämning var endast några dagar bort.
Nya tag!
Nya äventyr!
Framåt, framåt, utan fruktan.
Ja, vår lilla hjälte var en äkta kämpe!

 

 

Ett möte till

Den sunkiga snurrdörren var kvar. Dess tröghet var densamma. Det var sig likt.
Även på insidan hade inga synliga förändringar skett, förutom alla människor som satt klickandes, tittandes, skrivandes vid datorerna. De var inte desamma i alla fall...

....väl? 

Tomheten i människornas sammanbitna blickar var hur som helst densamma som för flera veckor sen, fast ansiktena förmodligen hade bytts ut.

Pelaren, eller receptionen om ni så vill, var kvar. Montrarna stod kvar, strategiskt placerade för att locka intressenter, eller snarare för att liksom tränga sig på alla besökare. Denna gång brydde sig vår hjälte inte om att låtsasläsa de mångfaldiga platsannonserna. Nej. Med en viss säkerhet som den tidigare visiten gett C gick han rakt mot pelaren, väl medveten om att någon av A:s alltid tillmötesgående anställda skulle komma i hans väg för att erbjuda hjälp och vägledning.
Den här gången räckte det från C:s sida att anmäla ett så kallat ”återbesök”, eller ”avstämningsmöte”, som han ju skriftligen hade blivit inbjuden till. Namnet noterades och C erbjöds att sätta sig och vänta på sin tur.

Målmedveten styrde han sina steg rakt mot stolen längst bort. Samma stol han suttit på förra gången. Nästan majestätiskt slog han sig ner, trygg i vetskapen om att här hade han överblick och ryggen fri.
C hade tagit lärdom av sin förra visit och utrustat sig med sin dagstidning för att fördriva väntetiden.
Christian!?
Mitt namn, tänkte C, jag är kallad!
Här gällde det att snabbt ge sig tillkänna och visa sin välvillighet genom att, så fort som det nu var möjligt, navigera sig fram till källan för uppropet.
Denne visade sig vara en man i en ålder, som med marginal överstiger C:s. Skönt, tänkte vår kämpe. Erfarenhet, visdom och förståelse, kanske rentutav inlevelse som i bästa fall sträcker sig ända fram till lite empati, för min situation. Det är vad jag kan förvänta mig i mötet med denne trygge tjänsteman.

Så fel man kan ha.

Så fel C kan ha, och hade.

Låt oss bena ut problemen som C:s tankefel förorsakade.

Erfarenhet?
Ja. Frågan C ställde sig var bara varifrån och inom vilka yrkeskategorier den härrörde ifrån.

Visdom?
Trots flertalet ansatser där en viss visdom skulle kunna skina igenom, var det inga som helst nya klokheter C fick ta del av.

Förståelse?
Naturligtvis! Tjänstemannen var ju professionell! Utbildad och sålunda mycket väl förberedd att förmedla förståelse i lagom anpassade doser för varje klient han å yrkets vägnar tog sig an.

Inlevelse?
Utan tvekan..........kunde C ana, förnimma en strimma av ansträngning till en liknande känsla. Men att kalla det för inlevelse fullt ut, det kunde in C förmå sträcka sig till.

Empati?                                                                                                                            Ansträngning är nog ett bättre ord, professionellt uppträdande ett annat.

Men vad hjälpte det C, när han ändå var tvungen att berätta, förklara, rabbla samma saker om och om igen, inte sällan med den nu mer och mer framträdande känslan av leda, kryddat med olika variationer av uttalandet:

-  Jo, som jag tidigare berättat......

-   …...som jag försökte förklara

-   .....som jag precis sade....

 
 
 
Forts. följer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: