WALK A MILE IN MY SHOES


 gå nån mil eller så i någon annans skor
oavsett om denne andre är liten eller stor
(nej, det var inte meningen att rimma, det bara blidde så)
men andemeningen i uttrycket berör onekligen
(visste förresten inte att det var en elvis-låt, nåväl, texten är ju bra i alla fall....)
att lära känna en människa så där på riktigt
om än bara lite grann det är väl en fin tanke
 vi är ju så snabba att sortera in våra medmänniskor i olika fack & lådor
j a g
är i regel alldeles för snabb även om jag är väl medveten om det
har varit så i många år egentligen, så glömmer jag bort mitt goda uppsåt
föresatsen att se en ny bekantskap som en 
tabula rasa
(latin: tom tavla)
ett oskrivet blad som vi plägar uttrycka det i svensk folkmun
 därmed inte sagt att medmänniskorna i fråga är tomma
tvärtom de bär ju alla på sina egna livsberättelser 
men förmågan att nollställa mig själv
rensa hjärnans automatiska inordningsmekanismer
se på motparten, eller bättre medparten, utan att vara så snabb att
inordna
kategorisera
eller rentav, som det tyvärr allt för ofta blir,
d ö m a
 usch nej
förbehållslöst försöka ta till sig den andre i små steg
lära känna medvandraren mer och mer för att kanske till sist
lära känna på riktigt
komma inpå livet
nu är ju dessvärre inte alla som en öppen bok, bara att läsa till sig
vad människan gått igenom, bär på 
sorger
besvikelser
rädslor
tillkortakommanden
visst känner väl du också igen den där känslan, aha-upplevelsen
"jahaaa, är det därför han/hon är sån"
eller
"jahaaa, nu förstår jag"
eller
"jahaaa, varför saaaa du inte det från början"
eller
"om jag bara hade vetat"
hur många fina stunder med fina människor har vi inte missat tro
men
h u r
då göra för att undvika alla dessa återkommande missbedömningar
att bara vara medveten om de mekanismer man styrs av räcker tydligen inte
ja, vad mig beträffar i alla fall, men, kanske att du lyckas bättre
 ibland kanske det inte räcker fullt ut att bara vara vänlig och återhållsam
och inte kan man fråga rakt ut heller så där direkt ansikte mot ansikte
inte minst när man är född och uppvuxen i vårt avlånga land
och man lärt sig att inte lägga sig i
"sköt dig själv och skit i andra typ"
jag har ingen universallösning har själv fullt upp med att försöka vara en
god medmänniska, ödmjuk lyssnare och förhoppningsvis förstående vän
för att i bästa fall kunna bli en hjälp i nöden, en hand i stormen
att vara sig själv 
att kunna skratta åt sig själv
att visa självdistans
att inte ta sig själv på för stort allvar
att visa sig svag
öppna sig 
tror jag på
 och ett genuint intresse för människor man möter
och
tror det eller ej
frågor
frågor
frågor
så länge man inte frågar, får man inte reda på något
och
får man inte reda på något, kan man inte ställa följdfrågor
och
ställer man inga följdfrågor blir samtalet snart ointressant
och 
din mittemot känner sig inte uppskattad för den den är
 
min erfarenhet är att ju mer man frågor desto större är chansen
att få reda på saker som gör att man kan lära känna människan
mer och mer
närmare och närmare
och
hitta det där unika i personligheten som utgör just den människan
hitta den där strängen man i fortsättningen kan slå an på
för att få fram den där genuina melodin
som kan få medparten att spela med
känna förtroende
öppna sig
 ja, jag får väl fortsätta kämpa på och hoppas att
nästa gång
ja 
d å
dömer jag inte på förhand
jag ska minsann
"walk a mile or two"
i den andres sko
övrigt:
det är inte lätt att vara människa
tur man inte är ensam...
 
 
P U S S
 
 
 
1 BP:

skriven

Det här var då ett sådant långt inlägg igen som jag faktiskt inte riktigt hängde med i. Men jag fastnade på tre saker:

1. Gillar inte Adidas kopior. Å Sandic är en usel variant.

2. Personer som är "öppna böcker" är otroligt ointressanta, åtminstone för mig.

3. Du som har läst min blogg i några månader nu har säkert förstått att jag är av den sorten som är otroligt nyfiken och alltid frågar personer om jag vill veta nåt/lära mig nåt nytt.

PS. Dina "djupa" inlägg är aningen för djupa för mig. DS.

2 Christian:

skriven

BP:
Skorna fotade jag på Öland för många år sedan, storlek 50 typ...
Jo, du är en ganska öppen person och framförallt ingen som "bryr sig" så mkt om hur det "ska" vara och vad man "ska" tycka
Tycker nog inte att inlägget var så djupt precis, men att kunna läsa lite längre inlägg behöver vi nog öva på.....jag har också svårt för det ibland, man är väl märkt av tidens tand...


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: