är väl en lagom rolig rubrik för ett blogginlägg så här års
när mörkret faller på allt tidigare på eftermiddagarna
när orken tryter allt mer efter en avslutad arbetsdag
man blir alltid på något sätt påmind om livets förgänglighet så här års
naturen dör på nåt vis
löven faller
djur går i ide
vi svenskar låser in oss igen
ja ni vet
vintertid betyder utemöbler in och vi med dem
nu tar ju inte livet slut för det, långt därifrån
man kan ju till exempel passa på att läsa en bok
och varför då inte
Jostein Gaarders "Sofies värld"
(dagens rubrik är ett citat därifrån)
läste den i somras liggandes på stranden i den lilla skugga man då kunde hitta
spännande och intressant om världens alla filosofer och deras "ismer"
en perfekt undervisningsbok på gymnasiet
typ filosofi
typ religion
typ samhällskunskap
typ allmänbildning
eller typ
bara för att
med mörkret lägger sig även lugnet över oss
åtminstone över mig
kanske lite skönt då att minnas det sommaren varit och givit
kanske känna att man samlat på sig minnen och nya erfarenheter
som berikat våra liv och utvecklat oss som
human beings
kanske lite läge att se allt
"sub specie aeternitatis"
som det står i ovan nämnda bok
att se allt
"ur evighetens synvinkel"
vem är väl jag....
vad är väl.....
i det stora hela
liksom
en piss i havet
varken mer eller mindre
kanske lite skönt ändå att
få distans till
sig själv
människor runt omkring
samhället i övrigt
livets all vedermödor
och
njuta av de dagar och stunder vi får
övrigt:
bilderna är tagna i frödinge och visar lite av den gamla träkyrkan
P U S S
Nja, det här inlägget var nog alltför deprimerande för mig. Å våra sommarmöbler står kvar på balkongen året runt. Vi har ju "tak";-)
Dina bilder däremot var inläggets behållning. Så fina de var:-)