(ber om ursäkt för de usla fotona, men har ingen lust att beta hundratals pengar...)
efter att ha spurtat de sista 500 typ
måsta man bara skrika ut sin glädje
(och lättnad)
över att ha kommit i mål
armarna i luften de sista metrarna
what a feeling
i början var det
a walk in the park
halva loppet var (nästan) som en vanlig söndagsrunda hemmavid
men sen började ju backarna
för att inte tala om de där omtalade stigningarna
abborrbacken låååååång och seeeeeeg
och 2 km från mål
karins backe
närmast en bergvägg som tornar upp sig framför en
men man är ju (inte bra pga en ansenlig ålder)
en vis man
gå upp för branta backar för att inte
(i ordets rätta bemärkelse)
gå in i väggen
(karinsbacksväggen)
då har man lite krut kvar på upploppet också
det är ju sååååååå kul när folk skriker och applåderar
(kanske inte åt mig just, men what the f....)
en njutning
en kick
en tillfredställelse utöver det vanliga
och redan dagen efter känner jag suget för ett varv igen
därute bland skog, miljonvillor och havsutsikt
så....
...2019 om det vill sig väl
ja just det...
...loppet/arrangemanget kan varmt rekommenderas
verkligen en folkfest på alla sätt och vis
o c h
man måste inte springa 30km
man måste inte ens springa
det finns något för alla
så
.
.
.
väl mött 2019
bröder & systrar
övrigt:
nu börjar markträningen hemmikring i slask och rusk och på gym
P U S S
Här lurade du mig en aning först. Med loggan "Marthonphotos" över alla bilder trodde jag att du sprungit just ett marathonlopp. Men Lidingöloppet är ju en helt fantastisk prestation den också. Stort, stort GRATTIS.
Sprang Lidingöloppet (10 km) för många, många år sedan när jag fortfarande var aktiv som fotbollsspelare.