SANNINGEN ÄR ILLA HÖRD,
VÄRRE TÅLD
OCH
VÄRST LÖNAD
(okänt ursprung)
Ja, ja, ja, det här med ledarskap är ett besynnerligt område.....men, vi fortsätter väl, där del 2 slutade, så...
...klara, färdiga, gå!
INKOMPETENSSKYDD del 2
Det finns ledare och ledare och det är just precis här som avsaknaden av inkompetensskydd som allra mest har gjort sig märkbar. I rimlighetens, och faktiskt logikens namn, borde kompetensen öka ju högre chefsposter människor innehar. Jag skulle vilja påstå att samhällshierarkin idag uppvisar sina allra största brister just här.
Allehanda höga positioner besätts (är besatta?!?) av diverse kariärkåta medelålders människor, vars enda mål i livet är att ”hålla budget”, slicka uppåt, med avsikten, förhoppningen, att klättra ännu några steg på karriärstegen. Med andra ord har vi oftast att göra med egotrippade "utbildade" ledare, istället för erfarna, kompetenta, naturliga auktoriteter!
Respekt går inte att köpa eller uppnå genom att gå diverse "chefskurser"! Antingen har man "det" eller inte! Att ha jobbat i den verksamhet man ska vara chef över är synnerligen sällsynt. I vilket annat land än Sverige kan man till exempel bli rektor utan att vara lärare, utan att i x antal år ha undervisat i den skolform man basar över?
(Minns en tid jag jobbade i askersunds kommun och vår duktige, respekterade rektor, med massor av erfarenhet, sade upp sig. Efter honom kom en man i 30-årsåldern som var utbildad militär, alltså den utbildning han hade var allehanda "chefskurser" inom den svenska militära organisationen. Behöver väl inte utveckla vidare hur det blev....)
De här s.k. chefernas frammarsch har varit ett alltför dominerande korståg under flera decennier, tyvärr. Detta fenomen har lett till att de som "leder" i de flesta fall är mindre kompetenta än de de ska leda! Kanske skulle man kunna kalla det för ett slags modernt slaveri, för rättigheterna ligger helt och hållet på
"chefernas" sida. Att ha avvikande åsikter, eller rent av opponera sig ses som "myteri", som betyder att "undersåten" börjar såga på den där karriärstegen "ledaren" klättrar på.
Ett adekvat Inkompetensskydd skulle här utgöras av en lämplig lagstiftning, vilket dessvärre är en utopi i en värld där ”money makes the world go around”. Här tarvas det "ledare" som tjänar överheten, inte någon genuin kompetens eller
långvarig erfarenhet, som har förmågan att gynna verksamheten på riktigt och
då och då även ägnar tid och energi åt att syssla med den utdöende grenen "personalvård".
Nu är sannerligen ovanstående problem med inkompetenta ledare inget unikt för skolvärlden, å nej. Tänkte presentera några exempel från vardagslivet i Örebro nästa gång.
Fortsättning följer
ny vecka
nya möjligheter
nya kramar
nya pussar
kärlek är
Inkompetenta ledare är absolut inte unikt för skolvärlden. Man behöver nog inte leta alltför noggrant för att hitta hur många exempel som helst både i näringslivet och i politiken.
Men en sak håller jag inte med dig om. Man behöver absolut inte varit lärare för att kunna vara rektor. Tycker till och med att det kan vara en fördel med en person som inte är "insnöad" eller jobbat sig uppför stegen för att till slut bli rektor. Självklart ska personen vara kompetent, och då menar jag inte att hen gått ledarskapskurser utan att hen har arbetslivserfarenhet och har "det" som du säger.