JAG KOM, JAG KÄNDE, JAG ÖVERLEVDE

publicerat i BERLINBARN - EN HISTORIA;
nånting sånt här måste jag sett ut
då jag
sex år ung "bortfördes" 
från miljonstaden västberlin till
kisa
en liten ort söder om linköping
med omkring 5000 invånare idag
då?
vet ej
men jämförelsevis
bodde det väl ca lika många
i det ghettot där jag växte upp 
som i idylliska lilla kisa med 
omnejd
det var säkert välment från alla de
håll å kanter
min biologiska mamma 
gladde (?)
sig åt möjligheten för en av hennes söner
att få lite
grönbete
om dock i en långt å avlägsen
ort
mina blivande sommarföräldrar
hade längtat i 
oändligheters oändlighet
på att äntligen 
ta hand om
krama
skämma bort
älska
ett barn
visserligen fjärran ifrån
men
värd all kärlek som gick att uppbringa
samt lämpad att kallas
ens eget
själv visste jag inte
någonting om någonting
å
förstod inte heller
någonting av allt detta
här skulle det varas glad för att
slippa bo instängd bakom en mur hela sommaren 
å det var säkert bra
så långt
dagen idag
har varit en
vårlik dag
 

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Jessica Högberg:

Man är inte så stor när man är sex år... hoppas bonusföräldrarna var kärleksfulla även om dom inte var mamma... <3

2:a kommentar, skriven , av BP:

Du är dig otroligt lik. Ja för en sexåring måste det ha varit en skräckupplevelse att få tillbringa sommarlovet i ett främmande land, utan språkkunskaper och hos vilt främmande människor - och utan sin mamma.
Men i längden måste du ju ha trivts allt bättre, då du är kvar än idag. Bra det!

3:e kommentar, skriven , av Åke:

Din berättelse berör ens hjärta ❤️

4:e kommentar, skriven , av Christian:

Jessica:
Jajamen, annars hade jag inte suttit här idag...
Åke: :)
BP: Så är det :)

Kommentera inlägget här :