....OSS SENIORER......

...ja tänka sig att få ett brev där man räknas in som en av "seniorerna"
och det skulle man välkunna ta
eventuellt
i och för sig
M E N
att då få höra av sin fru att man ju tillhör denna "utvalda" (uttjänta?) skara
roligt?
not!
"men det finns ju seniorboende för 50+"
drämmer hon till med
jomenvisst
M E N
det gäller väl inte
MIG
"jamen du är ju 55"
visserligen
M E N
VILL MAN HÖRA DET ???
N O T
och framförallt inte av sin äkta hälft!!!
 
 
NÅGOT I STIL MED:
 
"jaa så oförskämt att skicka det till dig"
 
"det är ju förskräckligt, får man göra så?"
 
"men lilla gubben, ta det inte personligt, du är ju ingen senior"
 
"och du som är så ung och pigg"
 
"hemskt, du ser ju inte ut att vara en dag äldre än 35"
 
"för mig kommer du alltid att vara 25"
 
HADE VARIT MER PÅ SIN PLATS
 övrigt:
trots allt kommer jag ligga bredvid makan i soffan ikväll
dottern iväg på gymnasiefest "first time"
vem är mest nervös: mammsen eller pappsen?
hur kul är hockey
egentligen
just nu
i
örebro
? ? ?
 
 

P U S S
 
 
 
 
 
 
Kategori: DAGENS
Taggar: #Blogg100

MITT LIV SOM KUND, PÅ.......

.....
 C möter N

Här skulle vi ha redogjort för det samtal som utspelade sig mellan C och N den […]. Tyvärr kan den ambitionen inte följas emedan C var ur stånd att minnas innehållet i konversationen till fullo. Ja, vi får till och med erkänna att endast enstaka fragment av ovan nämnda samtal skulle kunna framläggas. Detta inte för att C hade varit ouppmärksam eller ovillig att ta till sig information, välmenande råd, frågor, frågor, information, frågor igen, samma frågor igen....

Nej. Vi måste enhälligt och varför inte solidariskt ta C i försvar och ha överseende. Det fanns nämligen en och annan orsak som räcker gott och väl för att fria C från någon som helst skuld i de uppträdda bristerna beträffande minnet av konversationen med N.

Här stannar vi upp för ett ögonblick och lägger fram en del av de förmildrande omständigheter vi tillerkänner C.

Först, en världslig sak:

C hade inte ätit middag än, alltså inte kunnat fylla på de kroppsliga förråden och därmed även ge det nödvändiga underhåll till hjärnans parallellt fortskridande aktiviteter, som krävdes.

N var en mycket trevlig människa av kvinnligt kön och, ja, ni har hört det förut, utrustad med ett proffsigt, därmed inte sagt att det inte skulle kunna vara äkta, leende.

N ägde dock två attribut som försvårade C:s intellektuella upptagningsförmåga mer än han själv kunde ana.

N talade både tyst och långsamt och emellanåt en anings aning svårförståeligt. Av utseende och brytning att döma hade C här att göra med en från början troligtvis icke svenskfödd medborgare som gjorde sitt allra, allra bästa för att på ett tydligt sätt artikulera sig för C. Detta är naturligtvis utomordentligt berömvärt, vilket C också visste att uppskatta å det yttersta. Men hastigheten av det talade förde med sig en enorm möda att memorera.

Slutligen:

N hade en synskada som krävde jättelika ikoner och texttyper på dataskärmen, ett faktum som bidrog till en mycket långsammare navigering på A:s hemsida, vilket i förlängningen ledde till att denna konversation krävde långt mer tid än den kunde ha gjort under andra förutsättningar.

Tilläggas bör här också att C fortfarande bars av ett inre lugn och hos N kände sig väl omhändertagen, ty N hade förmågan att låta framskymta både ett och annat mänskligt drag, ett i liknande situationer mer än sällsynt fenomen.

JA SE GUBBAR

Två gamla gubbar satt och småpratade på en parkbänk.
-  Minns du när vi låg i lumpen och dom blandade något i maten för att vi inte skulle bli så glada i     
   fruntimmer?
-  Jaha då, det minns jag!
-  Ja, och nu har det börjat verka på mig!
 
Sven-Olof var på semester i Lappland. Han stoppade en gubbe för att fråga efter vägen till ett sevärt vattenfall.
 Efter att ha lyssnat på gubbens anvisningar skulle han försäkra sig om att han förstått.
-  Alltså, när jag svänger till vänster är det bara en halvmil kvar?
-  Oppa här hant vi nå halvmil, svarade den andre.
 
Gamle Larsson säger alltid vad han tycker. En dag var han bjuden på kaffe hos grannfrun som undrar:
-  Är kaffet bra?
Larsson tyckte väl att det var lite tunt och svarade:
-  Ja, inte fastnar det i tänderna precis!
 
                                  Plats för skratt ...............hehe............hihi...............                                              
                                        ↓   ↓   ↓        ↓   ↓   ↓   ↓   ↓     ↓   ↓   ↓   ↓