BERLINBARN – EN HISTORIA del 12 Remastered

 
 1965

I Kisa blev jag varmt emottagen och förbehållslöst älskad, allra mest av den för mig då helt främmande kvinnan i huset, Maj-Britt Larsson. Naturligtvis var hennes make Lennart hela tiden med, men på något sätt mer i skymundan. Kanske var det så helt enkelt, mannen jobbade, tog hand om ekonomin och kvinnan skötte hus och barn. Nåväl, inte mig emot, varken då eller nu.

Det tog mig tyvärr nästan 50 år att förstå, anamma och bli ett med det faktum att jag var älskad som ett eget biologiskt barn.

Bildresultat för bahnhof zoo 1965

Bilden lånad på nätet

 

Själva tågresan har jag inga som helst minnesbilder från, inte avresan från Västberlin heller, minns endast att jag när jag klev av tåget på perrongen i Linköping panikartad stortjöt. Inte konstigt, ingen talade tyska och jag måste känt mig totalt övergiven i ett främmande land med främmade människor som talade ett främmande språk. Som väl var lärde jag mig snabbt svenska, var så illa tvungen. På så sätt fick jag ett andra modersmål helt gratis utan att någonsin ha gått på en svensk skola eller senare i livet läst svenska. Ja, och idag har undertecknad varit lärare i svenska i många år. Så det kan bli.......
Bildresultat för bahnhof zoo 1965
 

Trauma

Min första resa till Sverige utgick direkt från tågstationen ”Bahnhof Zoo”, det som på den tiden var den officiella stationen för fjärrtrafiken i Västberlin. Därifrån har jag dessvärre inga som helst minnen, utan här får jag falla tillbaka på det som berättats för mig.

Enligt min biologiska mamma satt jag i kupén och tittade stint rakt fram.

Jag såg inte ut genom fönstret.

Jag vinkade inte.

Jag höll krampaktigt i min matsäcksväska och stirrade apatiskt rakt ut.

När jag nästan ett dygn senare anlände i Linköping höll jag enligt min svenska mamma matsäckslådan lika hårt, den var orörd och söndermosad.

Vad som hände däremellan på resan från ”Bahnhof Zoo” till ”Linköping centralstation” kan jag inte ens spekulera i. Det finns inget sätt att i dagsläget ana mig tillbaka till händelser och känslor från den ungefär 15 timmar långa resan. De minnesbilder jag skapat med hjälp av det som berättats för mig är dock sannerligen bevis på att det ofrånkomligt måste handlat om en minst sagt traumatisk upplevelse.

En liten blek pojke stirrar apatiskt rakt ut och kramar sin matsäcksväska hårt.

Adderat med.

En liten blek pojke håller i en söndermosad orörd matsäck och tjuter panikslaget.

Summa summarum.

T  R A U M A!

 
 
 T S C H Ü S S

BERLINBARN - EN HISTORIA del 11 Remasterd

Bildresultat för berliner mauer 1965
 
1965
Berlinbarnhjälpen pågick kontiunerligt under åren efter upprättandet av muren, den "antifaschistiska skyddsvallen" som den officiellt kallades på östsidan.
Organisationen leddes fortfarande av de två stora frikyrkorna i Sverige, Svenska Baptistförbundet och Missionsförbundet.

På hösten 1965 avled Harry Lönn hastigt och kyrkoledningen meddelade att man nu ämnade avsluta aktionen eftersom man inte längre ville bära hela ansvaret. Men redan samma år hade Rune Bloom kontakt med myndigheterna i Berlin som vädjade om en fortsättning, vilket det också blev. Rune Bloom tog kontakt med Arne Singmyr och dessa två beslutade att hålla Berlinbarnhjälpen igång.
Bildresultat för berliner mauer 1965
Tur för mej, annars hade ni aldrig fått läsa det här, jag hade inte bott i Sverige, inte varit svensk medborgare, jag hade helt enkelt inte kommit hit överhuvudtaget. Och DET hade väl varit synd om något. Tänk så mycket Sverige hade gått miste om då.
 
 
För att inte tala om lilla mig. Hur skulle det ha gått där nere i det hårda Västberlin? Ingen pappa, en otillräcklig mamma och en destruktiv, dysfunktionell miljö.
 
Bildresultat för westberlin1965
 
Möjligheterna voro många, men räddningsplankan "Berlinbarnhjälpen" tog mitt öde i sina händer och förflyttade mig från miljonstaden Berlin till lilla samhället Kisa (5000 invånare ungefär, på den tiden kanske 1000 mindre), vilket alltså skedde första gången 1965 och om researchen stämmer handlade det om ca. tre månaders vistelse på denna lilla lugna och idylliska ort i Östergötland långt bort från all ondska och otäckhet.
Bildresultat för kisa östergötland 1965
Bildresultat för kisa östergötland 1965
 
 
T S C H Ü S S
 
 

BERLINBARN - EN HISTORIA del 10 Remasterd

Bildresultat för BERLINER MAUER 1963 WOLLANKSTRASSE
1963
 
Den sidan jag föddes och levde i var alltså omgiven av en mur som byggdes 1961, det fanns alltså ett "Västberlin" och ett "Östberlin". Detta dock inte officiellt, eftersom regeringen på östsidan inte godkände "Västberlin", utan för dem fanns enbart "Berlin", den östra delen av staden som i deras ögon och lag även var huvudstad i "DDR". Mitt Västberlin var endast en stor vit fläck på deras karta. I väst var man däremot noga med att påpeka och leva efter att muren inte kunde dela det tyska folket, så enligt västtysk lag var fortfarande alla ”tyskar” oavsett vilken sida de levde på.
Det rödrandiga är muren som omringade Västberlin samt delade staden i öst och väst. Men som synes inkluderade "västkartorna" de östra delarna av staden. Själv växte jag upp precis intill muren vid Wollankstrasse (man ser det strax ovan nummer 35 och stadsdelsnamnet Wedding). Gatan heter Steegerstrasse och min mormor bodde på nummer tre om inte minnet sviker mig.
Bilden nedan är från Wollankstrasse som helt enkelt tog slut där för oss på västsidan. Strax innan till höger ligger gatan där jag som liten tillbringade den mesta tiden.
Bildresultat för BERLINER MAUER 1963 WOLLANKSTRASSE
 
Steegerstrasse fem heter bilderna jag hittade på nätet, så på det första får man väl tänka sig längst bort till vänster nånstans och på det andra ligger mormors ingång precis innan till höger.
Bildresultat för BERLIN steegerSTRASSE
Bildresultat för BERLIN steegerSTRASSE
Bildresultat för BERLIN steegerSTRASSE
Den sista bilden är väl tagen inifrån en lägenhet ut på an bakgård. Utsikten åt andra hållet var på den tiden muren!
Bildresultat för BERLINER MAUER 1963
Mig veterligen hade vi inga närmare släktingar på den "andra sidan", ja, om man inte räknar mina halvbröders biologiska pappa som det. Den har jag däremot aldrig träffat och inte mina "halva bröder" heller. Han hade det besynnerliga infallet att "fly" till Östberlin när muren uppfördes, för att vara hos sin familj, jo då, han hade fru och barn på östsidan samt sin mamma.
Hans barn i Västberlin och deras moder då? Ja, ingen som vet, ingen som vet. Han borde i alla fall ha varit ett unikum av allra högsta rang, jag menar med tanke på att alla andra ville ta sig från öst till väst....

Bildresultat för BERLINER MAUER 1963
 
T S C H Ü S S