DEN KLOKE......

...ÄR LÅNGSAM I SITT TAL OCH
SNABB I SIN HANDLING

Konfucius, kinesisk filosof, 551-579 f.Kr.
 
därav sluter jag att vi svenskar är 
d u m m a   i   h u v u d e t
 för är det nåt vi är snabba med
så är det just att
t a l a
p r a t a
d i s k u t e r a
d i v i d e r a
v e n t i l e r a
 
just att
p r a t a
är ju en nationell folksport
är synnerligen säker på
att vi är världsbäst på just det
helt utan konkurrens
 
 
att
a g e r a
däremot
är svenskarnas absolut svagaste gren
 
 
jag skulle vilja säga
att det ena ger det andra

just för att vi är så dåliga på att
a g e r a
måste vi
p r a t a
 
för
 
så lönge vi
p r a t a r
behöver vi inte
a g e r a
 
 
vi gör så att säga
"två flugor på smällen"
 först och främst slipper vi
a g e r a
och avslöja vår absolut sämsta gren
 
och sen framstår vi som så
e n o r m t

förståndiga
 
för vi kan ju
p r a t a
om allt
 
 
p r a t a
d i s k u t e r a
d i v i d e r a
v e n t i l e r a
 
i all oändlighet
 
om alltså
d e n    k l o k e
är långsam i sitt tal
och
snabb i sin handling
 
så är vi
 
stupid swedes
 
snabba i tal
och
långsamma i handling
 
 
 
p.s. alla foton tagna i gränna en vacker sommardag i juli
 

VECKANS VISDOM

...NÄR MAN TYST GÖR DET ANDRA

SÄGER....


Friedl Beutelrock, tysk skriftställare 1889-1958

 
 

mannen dog samma år jag föddes

en vink ?

finns säkert många

användningsområden

tolkningar

av ovanstående visdom

jag tänker så här

 

Dagens samhälle är fyllt av ljud. Dygnet runt, överallt. Inte en tv-bild utan musik, även när folk pratar måste det av någon outgrundligt anledning spelas musik i bakgrunden.    

Kanske skulle mer tystnad vara på sin plats.

Kanske skulle det som sades vara viktigt då.

Kanske skulle människor förstå vad som sades och varför.

 
 
 
Citatet skulle eventuellt kunna tolkas som att tigande ta order, något som vi lider enorm brist på idag.
Allt skall ifrågasättas alltid av alla. Varför göra något någon annan säger? Bara därför att?

Kanske att den som säger något har skäl för det.

Kanske att den som säger något har auktoritet & kompetens. 

Kanske finns det en lärdom i att göra som någon annan säger.

 

 

När det gäller barn och ungdomar hävdar jag bestämt att det gagnar dem och samhället.  

För det första vet inte barn vad som är rätt/fel de flesta gångerna, de har inte levt tillräckligt länge.

För det andra har de inte samma referensram som vuxna och kan därmed inte fatta beslut på tillräckliga grunder.

För det tredje kan det faktiskt vara av visst värde att de yngre lär sig respektera de äldre, deras kunskap, klokhet, vishet, bara för att.

 

Sen har vi ju det där med att "tala är silver, tiga är guld", vilket är ett snarlikt citat. Alltså, det är ju så fruktansvärt mycket prat i samhället idag, "Schabbelbabbel" som käre Ulf Lundell uttrycker sig. Svenskarna, det pratande folket. Javisst! Så länge vi pratar om saker behöver vi ju inte göra nåt, och ju längre vi pratar om saker, desto större är chansen att ett problem löses av sig självt alternativt glöms bort.

Det pryder en människa att endast öppna munnen när man verkligen har någonting att säga.

Det pryder en människa att lyssna istället för att prata, kanske kan jag lära känna människan mittemot.

Det pryder en människa att inte alltid säga allt man vill, kan och tror sig veta.

 

 
"Mycket snack, lite verkstad", typ, mestadels, överallt, i skolan, i politiken, i samhället....
Allt prat verkar förlamande på människan, det är som om nån del av hjärnan har degenererats. Handlingsförlamning på riktigt, typ.
Själv känner jag mer och mer: låt de andra prata, jag gör istället!
 
Inget behov att hävda en åsikt.
 
Inget behov att profilera mig.
 
Inget behov av "jag vet!", "vad var det jag sa!"
 
Inget som helst behov att prata för pratandets skull.
 
 
 
Visst, jag tillhör det "pratande folket", självvalt.
Och, visst, jag gillar att prata. Jag kan prata, fråga bara min fru. Men: jag måste inte......

 

 
 
 

 

Jag kan ju skriva......

 

 

 

 

 

 

                                                         

 

VECKANS VISDOM

VILL DU HA SÄLLSKAP FÅR DU SKÄRPA DIG
 
Ulf Lundell - författare, musiker, konstnär, betraktare
Klokt (som det mesta ur hans mun) sagt av Uffe i en intervju med Stina Dabrowski det år han fyllde 50, några dar sen alltså. Ingen större poesi i det, men ändå, huvudet på spiken. Då som nu.
Ska du ha damsällskap får du anpassa dig. Vill du ha herrsällskap likaså. Du får tämja ditt ego, ta tillbaka lite av dej själv ta hänsyn till en medmänniska, din alldeles speciella medmänniska.
Dessutom ska du visa förståelse, tolerans, offra dig och ta ansvar. För dej, din partner och familj. Men i förlängningen även för andra nära och kära, vänner, kollegor, grannar....medvandrare i allra största allmänhet.
Nä men usch, det låter jobbigt!
Sant! Och än jobbigare idag än vad det gjorde när ovanstående citat uttalades.
Många, de flesta vill jag påstå, av gårdagens och dagens generation har varken lust, ork eller fostran att "skärpa sig".
Behövs inte!
Behöver ingen!
Klarar mig själv!
Går min väg!
Kör mitt race!
 
I många år har våra (?) barn lärts upp att alltid ifrågasätta, med vetskapen om, att ett barns/ungdoms röst är lika mycket värt som en utbildad, erfaren vuxens.
Inte undra på att lärare ska fostra ungarna i skolan!
Inte undra på att det råder anarki i trafiken!
Inte undra på att alla vill tjäna pengar på allt!
Inte undra på att solidaritet är ett ord som ingen känner till!
 
Vill du ha sällskap får du skärpa dig!

Klart du kan välja att inte ha sällskap.
Brukar gå alldeles utmärkt.
Tills den dagen kommer då.......
...du kanske blir lämnad av din partner.
...du kanske blir svårt sjuk.
...du kanske blir arbetslös.
...du kanske drabbas av all världens olycka samtidigt.
Då kanske det hade varit läge att skärpa sig, lite då och då i alla fall.
 
Att dagens kloka ord kommer från en självutnämnd ensamvarg, vars liv har sett både ljusa och mörka perioder, gör det egentligen än mer anmärkningsvärt.
Beaktansvärt.
 
Jo, jag vet att det kostar på.
Ibland kanske rent av mer än det smakar.
Men här kan man ju välja lite i alla fall.
Jag måste ju inte ingå i alla möjliga sociala sammanhang.
Jag kan även välja mina strider, de situationer jag inte vill skärpa mig i. Situationer där jag kanske inte ska skärpa mig, för att inte förlora mig själv, mitt ansikte, min integritet och min självaktning.
 
Livet är en kompromiss sade alltid en kompis jag hade för många år sen. Oftast när vi diskuterade livets djupa frågor och sökte svar och sanningar på det som pågick med, i och omkring oss, slutade det med att han sade,
Livet är en kompromiss! Ibland får man helt enkelt skärpa sig, antingen man vill eller inte!
 
Men jag blir ändå inte kvitt mina farhågor för hur det ska gå med gårdagens och dagens generation och den värld vi har till låns. Kanske, kanske är det så illa, att vi närmar oss det eviga (bittra?) slutet.
 
Whatever!
Här & nu!
Skärpning!
 
Lite sällskap är allt gott att ha.....