EN AV FYRA ÅRSTIDER

  
Löv täcker mark
Höst
Stormen nödgar löv att täcka
Betäcka varandra

Virvlande genom luften
De sista hoppfulla fria
 
Sommarminnen packade
Höst
Löv skuggar verklighet

Utlämnade till förruttnelsen
Drömd dröm vill göra sig fri

Mörkret belägrar ljuset
Höst
Gåva av vilosam frid

Slocknad lågas jämmer
Frihetens sista hopp

Färger lurar sinnet
Höst
Dur har blivit moll

Gnista har låsts in
Frihetskampens paus
 
Ljuset rycker till
Höst
Avledande manöver

Hjärtat står nu still
Frihet lockar föga

Gömd av täckande löv
Höst
Känslans ljusa klang
Livets ljuva klang

Väntan står i kö
Längtan står på lut

Vinden kommer åter
Höst
Färdas genom tröst
Bärande på löften
Skänkande tro
 
ro
övrigt:
det fick bli ett gammalt alster idag
 
 
P U S S

SÅ KAN DET VA`

 
Fönstret är stängt.
Micron står kvar.
Från affischen betraktar "The bread dead" verkligheten med samma stela blick som för bara några timmar sen.
Verkligheten är nu lika stel som punkbandets blickar.

För några timmar sedan kunde de, med samma stela blick, höra sina egna låtar spelas på högsta volym.
Då var det liv.
För några timmar sen var det livligt.
Livligt liv.

Han älskade "The bread dead" över allt annat här på jorden, vilket inte var svårt.
De syskon han haft försvann för länge sedan ur hans liv.
Den äldste flyttade till Norrland efter gymnasiet för att börja jobba i en gruva.
Sas det.
Han visste inte med säkerhet.

Lillebror valde att växa upp hos mormor och morfar på landet någonstans i Hälsingland.
Sas det.
Han visste inte med säkerhet.

Pappa satt i fängelse.
Igen.
Flera gånger förut för misshandel och narkotikabrott.
Nu för mordförsök.
På mamma.

Mamma som aldrig älskat någon i hela sitt liv.
Bara ägnat all uppmärksamhet åt sprit och sex.
Eller sex och sprit.
Vilken ordning spelar ingen roll.

Så ägnade han sitt liv åt att lyssna på sitt älsklingsband och värma piroger i micron.
Fönstret har alltid varit stängt.
Bara en endaste gång öppnades det.
Av honom själv.

Det var för några timmar sen.
 
Innan han hoppade.

Nu har mamman stängt det igen.
 övrigt:
skrivövning 2
 
 
 
P U S S
 
 
 
 

MITT RUM

Kontoret.
Arbetsplatsen.
Skrivhörnan.
Vilorummet.
Ljusgröna tapeter, som har lugnande verkan. Mer eller mindre det enda som har det. Just nu i alla fall.
En hel del ofärdigt stör. det är grejor som ska sorteras, saker som ska ges bort och annat som behöver tas tag i.
På sidan av den vita bokhyllan hänger en grå pappskiva. Lite ojämnt klippt i kanterna kan man tänka sig, att den luktar lite gammalt damm. Några rosa glittriga hjärtan pryder framsidan och förstärker budskapet "Jag älskar er".
Framför mig på väggen hänger almanackan med naturbilder. Blank fin yta, tydliga svarta siffror samt större och mindre text, som talar om veckor, dagar på diverse språk.
Fågeln på bilden är svår att urskilja på den lila blå bakgrunden och ter sig vid första anblicken som en fisk. Ingetdera djuren attraherar mig det minsta.
Den rosafärgade bäddsoffan pryder sin plats vid fönstret. Precis lagom hård att vila på. Precis lagom placerad, för att dagsljuset som kommer in genom fönstret lyser upp tidnings och boksidor som läses där i liggande tillstånd.
Den känns genuin, soffan.
Luktar vishet, ålderdom, ståndaktighet.
Är stilig i all sin enkelhet.
Ibland kan man höra dess inre liv när man rör sig på den.
övrigt:
majbrasa i café skogen
 
 
 
P U S S