MITT LIV SOM KUND, PÅ.......

.....
 C möter N

Här skulle vi ha redogjort för det samtal som utspelade sig mellan C och N den […]. Tyvärr kan den ambitionen inte följas emedan C var ur stånd att minnas innehållet i konversationen till fullo. Ja, vi får till och med erkänna att endast enstaka fragment av ovan nämnda samtal skulle kunna framläggas. Detta inte för att C hade varit ouppmärksam eller ovillig att ta till sig information, välmenande råd, frågor, frågor, information, frågor igen, samma frågor igen....

Nej. Vi måste enhälligt och varför inte solidariskt ta C i försvar och ha överseende. Det fanns nämligen en och annan orsak som räcker gott och väl för att fria C från någon som helst skuld i de uppträdda bristerna beträffande minnet av konversationen med N.

Här stannar vi upp för ett ögonblick och lägger fram en del av de förmildrande omständigheter vi tillerkänner C.

Först, en världslig sak:

C hade inte ätit middag än, alltså inte kunnat fylla på de kroppsliga förråden och därmed även ge det nödvändiga underhåll till hjärnans parallellt fortskridande aktiviteter, som krävdes.

N var en mycket trevlig människa av kvinnligt kön och, ja, ni har hört det förut, utrustad med ett proffsigt, därmed inte sagt att det inte skulle kunna vara äkta, leende.

N ägde dock två attribut som försvårade C:s intellektuella upptagningsförmåga mer än han själv kunde ana.

N talade både tyst och långsamt och emellanåt en anings aning svårförståeligt. Av utseende och brytning att döma hade C här att göra med en från början troligtvis icke svenskfödd medborgare som gjorde sitt allra, allra bästa för att på ett tydligt sätt artikulera sig för C. Detta är naturligtvis utomordentligt berömvärt, vilket C också visste att uppskatta å det yttersta. Men hastigheten av det talade förde med sig en enorm möda att memorera.

Slutligen:

N hade en synskada som krävde jättelika ikoner och texttyper på dataskärmen, ett faktum som bidrog till en mycket långsammare navigering på A:s hemsida, vilket i förlängningen ledde till att denna konversation krävde långt mer tid än den kunde ha gjort under andra förutsättningar.

Tilläggas bör här också att C fortfarande bars av ett inre lugn och hos N kände sig väl omhändertagen, ty N hade förmågan att låta framskymta både ett och annat mänskligt drag, ett i liknande situationer mer än sällsynt fenomen.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: