FÖR ATT BLI RÄDD KRÄVS DET ATT MAN HAR NÅGONTING ATT MISTA.
DET HAR INTE PETER.
(citat från John Ajvide Lindquvists bok "Himmelstrand - Den första platsen")
den här peter hade redan blivit av med allt som var av värde för honom
allt han byggt upp
allt han värnade om
allt han älskade
inget bekom honom längre
inget kunde nå honom
inget ont
men heller
inget gott
måste vara ett besynnerligt sinnestillstånd
av stort värde ifall man tänker sig ett äventyrligt liv med mycket risktagande
inget vidare dock om människor han möter vill honom väl
jag tror det är så faktiskt
att har man stängt av så har man stängt av
för
gott
i dubbel bemärkelse
gott som i "för alltid" och gott som i "godhet"
och det är det som är så skrämmande i det ovan beskrivna tycker jag
visst
man kan bli härdad
lära sig stå ut
orka med
tåla
men har människan så totalt tappat allt vad rädsla heter
tror jag att förmågan att ta emot det goda har följt med
det hänger ihop det där på nåt sätt
som pluspol & minuspol
värme & kyla
svart & vitt
ljust & mörkt
g o t t & o n t
det ena kan inte existera utan det andra
och försvinner båda delarna är det tomt
t o m t
på
r i k t i g t
varför skriver jag nu om det här?
en anledning är att jag gillar häftiga språkliga formuleringar
en annan är att när jag läser försöker jag ta till mig nya saker
lära mig något
känna igen mig i något
kom även att tänka på det jag skrev igår om det sociala arvet
tänk de barn som inte får den
t r y g g h e t
o m s o r g
v ä r m e
k ä r l e k
de har rätt till
och
behöver för att leva
kan hända att de då inte heller är rädda längre
jag menar
vad finns där att förlora för dem
? ! ?
endera har man förlorat allt man haft
som peter
eller så har man aldrig haft något att förlora
som en del barn
illa är det i vilket fall
riktigt illa
o n t
det gör
o n t
övrigt:
inte är jag rädd inte
P U S S