Kontoret.
Arbetsplatsen.
Skrivhörnan.
Vilorummet.
Ljusgröna tapeter, som har lugnande verkan. Mer eller mindre det enda som har det. Just nu i alla fall.
En hel del ofärdigt stör. det är grejor som ska sorteras, saker som ska ges bort och annat som behöver tas tag i.
På sidan av den vita bokhyllan hänger en grå pappskiva. Lite ojämnt klippt i kanterna kan man tänka sig, att den luktar lite gammalt damm. Några rosa glittriga hjärtan pryder framsidan och förstärker budskapet "Jag älskar er".
Framför mig på väggen hänger almanackan med naturbilder. Blank fin yta, tydliga svarta siffror samt större och mindre text, som talar om veckor, dagar på diverse språk.
Fågeln på bilden är svår att urskilja på den lila blå bakgrunden och ter sig vid första anblicken som en fisk. Ingetdera djuren attraherar mig det minsta.
Den rosafärgade bäddsoffan pryder sin plats vid fönstret. Precis lagom hård att vila på. Precis lagom placerad, för att dagsljuset som kommer in genom fönstret lyser upp tidnings och boksidor som läses där i liggande tillstånd.
Den känns genuin, soffan.
Luktar vishet, ålderdom, ståndaktighet.
Är stilig i all sin enkelhet.
Ibland kan man höra dess inre liv när man rör sig på den.
Arbetsplatsen.
Skrivhörnan.
Vilorummet.
Ljusgröna tapeter, som har lugnande verkan. Mer eller mindre det enda som har det. Just nu i alla fall.
En hel del ofärdigt stör. det är grejor som ska sorteras, saker som ska ges bort och annat som behöver tas tag i.
På sidan av den vita bokhyllan hänger en grå pappskiva. Lite ojämnt klippt i kanterna kan man tänka sig, att den luktar lite gammalt damm. Några rosa glittriga hjärtan pryder framsidan och förstärker budskapet "Jag älskar er".
Framför mig på väggen hänger almanackan med naturbilder. Blank fin yta, tydliga svarta siffror samt större och mindre text, som talar om veckor, dagar på diverse språk.
Fågeln på bilden är svår att urskilja på den lila blå bakgrunden och ter sig vid första anblicken som en fisk. Ingetdera djuren attraherar mig det minsta.
Den rosafärgade bäddsoffan pryder sin plats vid fönstret. Precis lagom hård att vila på. Precis lagom placerad, för att dagsljuset som kommer in genom fönstret lyser upp tidnings och boksidor som läses där i liggande tillstånd.
Den känns genuin, soffan.
Luktar vishet, ålderdom, ståndaktighet.
Är stilig i all sin enkelhet.
Ibland kan man höra dess inre liv när man rör sig på den.
övrigt:
majbrasa i café skogen
P U S S